Ägg
This text is only available in Swedish.
Min pappa gjorde balar när jag var liten. Jag lekte på dem och minns hur det kändes när solvarm hud mötte sval plast. Den klibbade och drog strävt mot huden.
Arbetet med Ägg startade i ett behov av att lagra min bakgrund. Det kändes viktigt att koppla ihop nutid och dåtid, stad och landsbygd, konstnärskap och lantbruk. Balen som form och symbol kändes passande. Stora kritvita ägg placerade på gärden. Iögonfallande och en självklar bild av lantbruk och bondeskap. En bal samlar, lagrar och bevarar, ett sätt att spara resurser inför en framtid där de behövs mer.
Det jag försökte spara, konservera och bevara var alltså min uppväxt på gården och således min barndom. Men i lika stor utsträckning var det ett arv. Min familj har i generation efter generation varit bönder: min pappa var bonde, hans pappa var bonde. Detta led är nu brutet. Jag övergav gård och jordbruk. Det är ett skifte. Det grämer mig. Jag vill att det ska finnas kvar, även om jag är den som valt bort det.
När jag slipar på min stora frigolitklump som allt mer liknar en bal, står det plötsligt klart för mig. Det här är inte lantbruk. Det här är inte vad pappa höll på med. Det här är något helt annat även om det till det yttre försöker efterlikna jordbruk. I mitt försök att spara, bevara och knyta an till min bakgrund, skapade jag istället något som ersatte den.
Jag är idag själv förälder. Det får mig att reflektera över min barndom och den uppväxt jag själv kan ge mitt barn. Hon blir den första generationen i min släkt som inte växer upp på en bondgård. Vad betyder det?
När min familj stod framför verket under vernissagen, sa de: “Vi ser en hyllning till jordbruket”. Själv ser jag ett minnesmärke över det som gick förlorat.
Jag gör också balar, men inte som pappa gjorde.