Kan innehålla spår av en värld som faller samman
Jag tänker på drunken trees, och smältande permafrost.
Jag tänker på watermelon snow.
Jag tänker på hur orienteringsförmågan förvrängs av att bo i en stad som ständigt byggs om.
Jag tänker på ensamheten som breder ut sig.
Jag tänker på den snabba teknikutvecklingen.
Jag tänker på dom rosa betongsuggorna utanför skolan.
Jag tänker på världens växande klädberg.
Jag tänker på klädbergen som växer bredvid min tvättmaskin.
Jag tänker på att jag kan se himlen från mina fönster i lägenheten. I förra lägenheten kunde vi bara se husfasader och rakt in i grannens kök. Han drack mellanmjölk. Jag såg inte himlen på 5 år.
Jag tänker på vattenpölarna som täcker asfalten när snön har smält. Vattnet har ingenstans att ta vägen i staden.
Jag tänker på el. Jag tänker alldeles för mycket på el. Jag tänker på att jag inte får glömma att dra ut laddsladdarna ur eluttaget innan jag lämnar mitt hem.
Jag tänker för mycket.
I mitt examensarbete undersöker jag hur digitalt kollage, digitaltryck och quilt kan gestalta ett inre kaos. Kaoset består av oro inför världens utveckling och mina egna små orosmoment i vardagen.
Resultatet är ett landskap där alla delar är hämtade från verkligheten, kanske känner du igen dig? Men kanske går du också vilse eftersom det här landskapet inte alls existerar i verkligheten.
Att ordna saker i ett eget system blir som en lugnande ritual för att komma ifatt tankarna och för att försöka förstå hur världen hänger samman.