Kropp till Kropp / What’s the Matter?
Brosch, bioplast, tråd, lack, nysilver.
Jag har länge fantiserat om ett visuellt obestämbart material, ett material som hela tiden befinner sig i en slags optisk transformation mellan kropp och objekt, levande och dött, naturligt och artificiellt. Mina broscher växte fram ur de tankarna.
Att utöva hantverk transformerar både det jag har i händerna och mitt sinnestillstånd. Det är en akt av förändring som går djupare än det som sker i handen. I arbetet är det inte bara jag som tvingar och formar materialen utan också materialen som tvingar och formar mig. Det är ett taktilt språk och en konversation med materia som påverkar mina val och den slutliga formen. Man kan säga att formen är en visualisering av den konversationen. Formen berättar om mötet mellan kropp och annan materia och efterdyningarna som har skett. Formen hintar om en förändring av sinnestillstånd, en transformation.
Ytterligare en transformation sker när vi bär ett smycke. Det är i det personliga utrymmet, närmast kroppen, som smyckekonsten rör sig – området är inte en del av kroppen men vi tolkar det ändå som något intimt och tillhörande oss själva. Att transformera det området på min egen kropp har blivit ett sätt att arbeta med känsloliv och perception. Idag är det en väsentlig del av min process och jag upplever att det är i relationen mellan sinne, kropp och material som konsthantverket tar form och har sin styrka.
