Vultus et anima – ansikte och själ
Resin, silver, titan, flockfiber, färg, glimmerpulver
Vad händer när man börjar betrakta sitt eget ansikte som ett material att arbeta med?
I mitt examensarbete har jag valt att använda mitt eget ansikte för att utforska minnen, kroppen som bärare av erfarenhet och ansiktets förmåga att uttrycka känslor. Projektet resulterade i sex smycken, alla baserade på 3D-skanningar av mitt ansikte i olika känslouttryck: glädje, ilska, rädsla, förvåning, äckel och sorg. Ansiktena har formats till samtida kaméer, inspirerade av historiska smycken som ofta är karvade i snäckskal eller sten med motiv av idealiserade kvinnoansikten i profil. I mina kaméer är uttrycken överdrivna, känslosamma och djupt mänskliga.
Varje ansikte ramas in av föremål från min barndom, som en plastfigur, ett örhänge eller ett chips. Dessa objekt har 3D-skannats och digitalt satts samman med ansiktena till emotionella assemblage, där ting och ansikte samverkar för att berätta om kropp, känslor och minne.
Resultatet är sex bärbara smycken, var och en ett fruset ögonblick av känslor och minnen.
