I möte med hav
Klippor och stränder där havet nöter mot land. Djurlivet i alla fåror och sprickor. Här har jag badat i hela mitt liv, lekt i sanden och samlat snäckor. Vivipar strandsnäckan lever på den plats den fötts. Här finns existensen, evolutionens tidsperspektiv och livets villkor mellan vatten och land.
Havet föder oss, havet dränker oss. Havet skapar syre och inget kan växa utan vatten. Landlevande djur har sitt ursprung i havet. Forskare gör allt för att hitta spår av vatten på Mars. Där det finns vatten kan det en gång funnits liv. Salthalten i havet är densamma som i tårar och i livmodern blir vi till, badandes i vatten.
Jag tänker på naturen som grunden till allt. Symbiosen mellan levande och dött. Levande som i växter och djur. Dött som i stenar och havets botten. Är en vulkan död eller levande? Ett djur som dött myllrar av liv.
I verket I möte med hav gestaltar Kajsa Johnsson den bohuslänska stenstranden bebodd av den vanligt förekommande strandsnäckan. För henne har denna varelse kommit att bli en symbol för den trakt där hon spenderat stora delar av barndomen och andra perioder av livet som präglat henne. Johnssons praktik tar utgångspunkt i existentiella frågor och grundläggande behov. I det ryms ämnen som livets skeenden, relationer, livsvillkor, födande och död. Teman sammanlänkade med naturen – jorden vi lever på, platsen där allt liv vi känner till finns.
@kajsajohnsson.art
kajsa.johnsson@gmail.com
