Vem är Fri att Drömma
Ett fruset ögonblick. Min kropp är omsluten av klot. Allt är stilla, men ändå upplever jag en rörelse, en interaktion mellan kloten och som att de ständigt vibrerar. Min kropp upplever en känsla av glädje, det är lustfyllt att vara här. Euforiskt. Vill ta på kloten, klappa dem, krama dem och kanske ge någon av dem en liten knuff?
Den runda formen, klotet, är en otroligt fascinerande form. Den får mig att bli lugn, dämpar min rastlösa energi. Jag förstår formen, den känns som jag. Skulle jag kunna skapa en fristad av klot, som gav besökaren en kroppslig upplevelse? Att få besökaren likt jag själv interagera med kloten? Kanske ta på dem, krama dem och ge någon av dem en knuff? Skulle besökaren också uppleva ett euforiskt lyckorus?
Frågor som jag ställt mig under processens gång är; Hur kan jag bjuda in betraktaren att gå mellan kloten, in i min värld? Hur påverkar olika storlekar och mängder den kroppsliga upplevelsen i installationen?
Färgen har varit viktigt och tidigt bestämde jag mig för rosa. För mig är rosa en lättsam, sprallig och vibrerande färg. Den ger en euforisk känsla, är upplyftande och min kropp och mina tankar hamnar i en positiv stämning. Det är svårt att vara nedstämd omgiven av rosa, min teori är att det gäller för de flesta människor. Rosa är också en färg som utmanar då den kanske främst ses som en barnslig flickfärg som vuxna inte bör tycka om.
För att ytterligare förstärka känslan av något positivt valdes materialen: siden, sammet, taft och satäng. Dessa brukar oftast användas vid festliga och högtidliga tillfällen och förknippas med något roligt och positivt.
Vad händer i min kropp när jag ser ett klot?
Harmoni, hopp och glädje
En trygghet
Det är skönt att hålla i ett klot, ingen kant utan bara en oändlig yta.
Jag vet hur den ser ut på andra sidan – fast jag aldrig kan se den andra sidan samtidigt.
En känsla av samhörighet – jag och klotet – jag förstår formen – den är jag
