Logg 27: Fallstudie
Mitt gosedjur Ninis ligger tätt intill mig när jag ska sova. Jag tänker att hon skyddar mig under nattens färd. En ordlek som min far har lärt mig snurrar i huvudet medan jag försöker somna, tillsammans med tankar om det förflutna, nutid och framtid. Ibland blir äventyren till mardrömmar, utan att jag märker när det sker.
När jag somnar rör jag mig genom olika världar, som ibland är fortsättningar på tidigare drömmar, ibland helt nya. Jag vaknar emellanåt och skriver ner dem i min loggbok, i den utsträckning mitt minne tillåter. Under nattens gång umgås jag med blåa hundar, märkliga trappor, tunnlar och flygande grisar.
Där upplöses verklighetens ramar, ingenting är bestämt, allt kan förändras, ett oändligt fält av möjligheter. Det intresserar mig inte längre att förstå drömmarnas innebörd, jag vill hellre leka med dem.
Utifrån fragment från natten skapar jag objekt, ofta djurlika former, utan att kolla upp hur djuren ser ut i verkligheten. Jag håller fast vid drömmens logik snarare än den vakna världens. Minnet är instabilt och förändrat, men i denna förskjutning uppstår en frihet. Processen är lekfull, mina händer får arbeta före förståelsen, och jag skrattar ofta åt det som tar form, även när utgångspunkten varit något som skrämt mig.
Arbetet har blivit en ritual. Genom att ge de inre bilderna en kropp i olika textilier sker en förflyttning från det inre till det yttre. När verket är färdigt upphör drömmen att återkomma. Det som en gång rörde sig fritt i mitt undermedvetna har förlösts och fått en plats i andras medvetande.
@hildawwesth
westh.hilda@gmail.com