Att bära döden
Mitt syfte var att förstå min relation till döden genom att skapa. Att låta laddade material bli bärbara minnen, en ärofylld begravning av material genom min personliga tolkning. Låta mina känslor möta olika traditioner och tider.
Ett tema som först känts mörkt och dystert blev något vördnadsfullt och stillsamt vackert.
Detta är begravningskonst genom mina ögon.
Altarblommor donerade från Östra kyrkogårdens kapell i Göteborg, som medverkat vid avsked. De transformerades och vilar i en ny skepnad i min gestaltning. Cederträ, med inspiration av antika Egypten och uppbyggnaden av sarkofager, agerar nu som viktorianska sorgesmycken. Donerade skelettdelar med direkt anknytning till döden lyser med ett skimrande ljus, en liknelse till de ljus vi tänder på kyrkogårdar. Blad från buxbom som växer vid en närståendes grav, har transformerats och kombinerats med min tolkning av en gravduva, som tillsammans vakar över mitt arbete.
En hyllning till dem vi älskar, som vi förlorat för tidigt.
Mitt arbete har tagit avstamp i både personliga och kulturella berättelser, där inspiration från Egyptens gravkonst och svenska kyrkogårdar mötts.
Halsbandets form vilar nära hjärtat, som en cirkel mellan liv och död.
Genom föreningen av organiskt material och metall ville jag gestalta en stilla berättelse om sorg och transformation.
Ett objekt som kan vaka över en grav eller bäras av en sörjande.
