Tålamod, Möte, Spår
Kolet pulveriseras och försvinner i handen i takt med att ytan färgas, underlagets sprickor och ojämnheter är det enda som gör det möjligt att lämna ett avtryck. Gipspulvret blandas till en massa, trögflytande och formbar. I kontakt med omgivningen hittar den åter sin fasta form.
Efter hängivet umgänge med olika material hittar jag ett samspel med den tematik som länge varit central i mitt arbete. Innerliga begär, komplexa kroppsliga relationer, identitetssökande och längtan efter tillhörighet samlas under begreppet utanförskap. Hur det växer fram i konflikt med samhällets förväntningar.
I verket Tålamod, Möte, Spår tar jag ett steg tillbaka för att kunna överblicka många års lagrande av erfarenheter. Genom undersökningar som jag har gjort i queera rum har berättelser från verkligheten samlats i vad som blivit ett arkiv. Där bor fördomar, förtryck och rädslan för att inte passa in sida vid sida med känslan av nyvunnen frihet i en tid som påstås präglas av ökad tolerans. Nu tycker jag mig se det som sägs mellan raderna, och kan urskilja berättelsernas så allmänmänskliga, gemensamma nämnare; längtan efter mötet med en annan. Ur den insikten blir tre ord viktiga.
Tålamod handlar om berättelsernas väntan. Väntan på att hitta modet att berätta, att få komma bort med förhoppningen att hitta hem och att lära om i symbios med en annan, på sätt som vi aldrig blivit visade. Att få slå rot och växa sig orubblig.
Möte är längtans slutstation. Det handlar om samhörigheten, den fysiska beröringen och samtalen. En gemensam säng i ett gemensamt hem, ömsesidig tillit.
Spår kan vara ärren efter strid. Det kan vara attributen genom vilka vi känner igen varandra, saknaden efter något förlorat eller en diskbänk full av tomflaskor efter en lyckad kväll.
Spår är den fysiska beröringens avtryck på min kropp. På hennes kropp. På omvärlden.
@artbyafo
artbyafo@gmail.com
