Glömd jord
Glömd jord är en kortroman, en del i ett längre arbete – ett första utkast, ett försök, en urgröpning. Projektet har vuxit fram ur viljan att förstå vad som återstår när minnet vittrar sönder – både för den som glömmer och för den som står bredvid. Berättelsen har sin grund i dokumentärt material: dagboksanteckningar från Elisabet, min pojkväns farmor, som lever med Alzheimers; transkriberade samtal med min mormor, som också drabbats av demens; och intervjuer med min mamma och hennes systrar om uppväxten på en gotländsk bondgård under 70 och 80-talet.
Gotland är mer än en bakgrund – det är en gemensam nämnare, en levd plats i både mitt liv och berättelsens. Med de vindpinade träden och det cikoriablå diket. Det externa materialet blev den jord ur vilken berättelsen kunde grävas fram. Samtidigt visade sig det dokumentära materialet med tiden vara både etiskt och narrativt svårhanterligt. Gradvis gled projektet mot fiktion – en plats där nya gestalter och berättelser kunde träda fram. Fiktionen blev en frigörelse, ett sätt att både återskapa det som varit och formulera det som annars inte gick att säga. Glömd jord rör sig därför i gränslandet mellan det personliga och det påhittade, mellan glömska och minne, mellan plats och människa. Det är en berättelse som försöker gestalta det som förloras – men också det som trots allt dröjer sig kvar.
