Det glömda finns kvar
Material: Elektroformad polyester, polyester, fjäderstål.
Det glömda finns kvar är resultatet av ett undersökande av minnen, glömska och hur kroppen bär på trauman. Jag ville gestalta upplevelsen av att kroppen minns något som jag tror mig ha glömt och inte längre kan sätta i kontext. För att göra det föreställde jag mig hur ett psyke försöker minnas via sin kropp, men att de två saknar gemensamt språk för att nå fram till varandra. För att förstås var minnena tvungna att översättas, och som många översättningar omvandlas på vägen. Rörligt och föränderligt frös. Transparant blev opakt. Minnena som försökte göra sig hörda, revs ut och materialiserades för att förstås. När de väl låg där, fragment av vad de en gång varit, kom nålen till. Ett verktyg för acceptans.
Genom det här projektet ville jag sätta fingret på det vi inte helt kan se, på känslor som rör sig i vår inre periferi. Dem är där, men vi kan inte fånga dem med blicken.