Champion’s Dinner
Jag har en tvillingsyster och från tidig ålder lärde jag mig vad det betyder att uppleva och känna världen tillsammans med någon annan. När hon grät, grät jag. När hon skrattade, skrattade jag. Kanske är det därför den kollektiva lyckan aldrig känts främmande för mig, den är mitt ursprungstillstånd.
Jag tror att glädjen förstärks när den delas, och kanske är det därför jag älskar applåder, konfetti, pokaler, tacktal och jubel. De senaste åren har jag tillbringat oräkneliga timmar med att titta på videor där människor vinner. Det kan vara allt ifrån sport och talangprogram till reality-tv. Någon slår ett rekord, någon vinner ett pris, någon antas till sin drömutbildning. Jag ser jublet, tårarna, kramar och känner en stor värme i min kropp. Jag känner mig oändlig, som om jag kan uppnå och få allt jag vill i universum, som om deras lycka vore min.
I verket Champion’s Dinner ville jag utforska relationen mellan lycka, vinst och det kollektiva, och se på en vinst som något som cirkulerar, reproduceras och delas snarare än något som ägs enskilt. Genom en iscensatt vinnarmiddag där nio deltagare framför sina egenhändigt skrivna vinnartal ville jag undersöka vad en vinst betyder för dem, både som enskilda personer och som grupp. Under middagen fylldes rummet av skratt, applåder och nervösa blickar. Leenden utbyttes och en bredare förståelse för vad en vinst kan vara växte fram.
När glädjen spränger gränserna för det individuella kan det övergå till att bli ett delat, nästan smittsamt tillstånd. I en tid präglad av konkurrens blir möjligheten att identifiera sig med någon annans lycka komplex. Kan kollektiv lycka uppstå genom vinsten, och vad händer om vi alla blir vinnare?