Hon hette
Allt började i en flyttlåda, fylld med broderier, virkningar och textilier som gått i arv från min mormor, gammelmormor och gammelfarmor. Ett tyst arv av kvinnors arbete, kunskap och omsorg, en gång självklar del av livet, men idag ofta osynligt.
Hon hette är ett textilt monument som ger plats åt de röster som sällan hörs och de livsverk som sällan syns i historien. Genom lappteknik, broderi och en växande lista av namn får kvinnors berättelser ta fysisk form.
Verket har sin förankring i Marbo, Marks härad, en plats där textilen länge varit en självklar del av vardagen. Genom samtal med människor i trakten och inspiration från platsens historia växte både form och uttryck fram. Marbosömmen, en lokal landskapssöm, har inspirerat struktur, mönster och detaljer och tolkas här i ett samtida sammanhang. Det svävande livsträdet som bär verket blir en symbol för omsorg, växande kunskap och ett arv i rörelse.
Det här är ett arbete om vad vi minns, vad som får ta plats, och vem som får skrivas in i berättelsen om vår historia. En påminnelse om att det som formas med händerna inte
bara skapar ting, utan också relationer och identitet.
Det är ett lyssnande snarare än en historieskrivning, en stillsam motröst i ett samhälle där värde ofta mäts i synlighet, snabbhet och ekonomi.
Hon heter?
